Jag älskar de få gånger som Donna Summers “Hot stuff” spelas på dansgolvet. Troligen kommer det bli fler den närmaste tiden då hon nu gått bort bara 63 år gammal.

Några få covers har det gjorts av mega hiten, där DJ Miko kanske lyckats bäst.

En inte helt lyckad tolkning av låten gjorde Pussycat dolls 2005 finns också att lyssna på.

Donna Summer har fler hits och den låt som samplats, remixats och gjorts mest covers på måsta vara I feel love som bland annat Vanessa Mae, Madonna och Red hot chilli pepper använt på olika sätt.

…avslutar med relativt ny liveinspelning, med låten jag alltid kommer förknippa henne med.

Låten som denna vecka spelas absolut mest i mina lurar är “Gang bang” från Madonnas senaste album MDNA. Låten är bättre än promovideon nedan, men på ett dansgolv skulle jag inte kunna stå stilla en sekund om den spelades.

Själva låten börjar c:a 40 sekunder in i videon.

I morse på TV4-nyheterna, men de senaste veckorna i min mobiltelefon. Det är nästan en månad sedan han släppte “En dans på knivens egg”. Det irriterar mig något oerhört att en person som jag aldrig ens klarat se en minut tidigare nu får mig att nynna med och njuta av hans musik.

Titelspåret är bra och även “Jag reser mig igen” från melodifestivalen är en höjdare. Den låt som går absolut mest hos mig är en Björn Afzelius-cover, “Balladen om K” griper tag i mig hårt och brutalt.

Jag har funderat på vad det är som tilltalar mig med skivan, med tanke på att det inte är den typ av musik jag lyssnar mest på, men Lundell, Tekla och Lisa Ekdahl har tidvis spelats högt i mitt hem och när jag lyssnar på Balladen om K så känns den ibland som Ekdahls “Öppna upp ditt fönster” på steroider.

Nu finns det säkert många som tycket att Flinck slaktar Afzelius finstämda låt,  men jag tycker istället att låten behöver de härliga känsloyttringar som Flinck slänger ur sig.

Texten finns på Björns officiella hemsida, tillsammans med följande citat

"Kerstin, en ung ensamstående mor från betongghettot Hammarkullen utanför Göteborg, berättade en natt sin historia för mej"

Marie Bergman gjorde också ett tappert försök med att nå ut med den starka texten 1979, men lyckades inte nå mig varken då eller nu. Tyvärr är det låg volym på Youtubeklippet, vilket inte underlättar.

Två nya Absoluteskivor är släppta idag. Absolute Kidz 32 och den intressanta Absolute Acoustic 2012. Jag har tyvärr inte hunnit köpa den, men lyssnat igenom låtlistan nu ikväll (med reservation för att det kan vara någon väldigt speciell version på skivan som inte står utskriven).

Att Eva Records nu byter från Absolute Acoustic vol 1 och vol 2 till Acoustic 2012 är en markering att det nu är aktuella akustiska låtar som ska spelas på skivan.

Molly Sandén representerar årets melodifestival och Moa Lignell representerar tillsammans med Amanda Fondells version av “True Colors” den senaste Idolsäsongen.

I övrigt så finns den underbara akustiska versionen av “Grenade” med Bruno Mars, “You learn” med Takida och Katy Perrys “The one that got away”

Fortsätt skivan med låtar av Loreen,  First aid kit, Veronika Maggio och Laleh så förstår ni att det mesta av de svenska kvinnliga radioplågorna från den senaste tiden är på plats.

Nu låter det som om skivan är det bästa som släppts på år och dagar, men så enkelt är det aldrig. Av de 20 låtarna finns det självklart några som inte faller mig i smaken. Till exempel “Somebody that I used to know” har inte lyckats få igång mig ännu, även om videon är rätt skön.

Trots allt är skivan precis vad som förväntas av den. Jag hoppas att det kommer en Absolute Acoustic 2013 också, men hoppas lika mycket på en Absolute Acoustic Vol  3 till sommaren.

Igår köpte jag äntligen mig en ny sub till mitt hemmabiosystem. Ett besök hos Hifi-klubben resulterade i en aning bättre ljud, ett mer lättstädat hem och något som inte tjuter så fort en mobiltelefon befinner sig i samma rum.

Tyvärr så var det både det första och sista besöket på Hifi-klubben i Kista då parkeringsgaraget var ett stort kaos igår. In gick rätt  bra, det stod att det var fullt på plan –1. Drygt 400 lediga platser på –2 och 100 lediga på –3 så jag kände mig lugn med att få en plats snabbt och sen kunna hem och titta på lite fotboll på TV’n.

Efter ett par minuters köande hade jag lyckats ta mig ner på plan –2 och insåg då att skylten hade ljugit. Inte en ledig plats fanns och jag hade kunnat gå runt i garaget fem varv på den tid det tog att åka ett varv för att hitta nerfarten till det sista planet. Väl framme vid nerfarten visade det sig att det endast är abonnerade platser och en bom stängde vägen ner. Ett varv till och jag bestämde mig för att åka hemåt igen utan att ha hittat en plats. 20 meter från utfarten så började plötsligt en bil backa ut framför mig och jag fick min plats, det hade då gått 25 minuter från att jag åkte in i garaget och i Kista centrum tas betalt för varje påbörjad 20-minutersperiod. Nu hade det bara blivit 10 kronor, vilket antagligen är mindre än bensinkostnaden för samma tid, men ändå väldigt irriterande.

Det finns gott om köpcentrum med gratis parkering, även om p-vakterna där oftast är mer än lovligt nitiska. Jag har aldrig behövt leta efter en p-plats mer än någon minut någon annanstans så ska jag handla något i påsk blir det troligen i Jakobsberg, Stinsen eller Väsby. En sak är säker, det blir inte i Kista.

Det har gått vecka efter vecka, men ikväll ska vi ha fredagsmys, hela familjen. Nu ska jag gå och hämta barnen på dagis och sen blir det njuta av livet innan vardagen hinner ikapp igen.

Nu har jag varit väldigt seg på att skriva om nya Absoluteskivor, därför skriver jag om skivan som kommer först nästa vecka och som jag redan lyckats komma över. Precis som på Absolute music 69, som jag får skriva om nästa vecka när jag köpt den, så dominerar Melodifestivallåtar på skivan.

Målgruppen känns som vanligt lite splittrad då Thorsten Flinck och Lisa Miskovsky delar skriva med Markoolio, Sean Banan och Oleg.

Självklart så dyker Swedish House Maffia, Avicii och Pitbull upp med starka låtar.

Skivan kommer bli populär på lillkillens dagis. Särskilt då den inleder starkt med Euphoria som för stunden är hans absoluta favorit. Men tar man bort Oleg och möjligen Mange Makers så är det bara låtar som redan finns på Absolute Music och Absolute Dance.

För er som tittade på Mange makers video, se gärna även Legovideon och njut av konsten.

På väg hem från jobbet satt jag bredvid två tjejer som pratade musik. Självklart kunde jag inte låta bli att tjuvlyssna lite och fick mig en del skratt, men inte minst kände jag mig gammal. Bland annat lät det så här…

-Jag har lyssnat på Eldkvarn

-Det är väll dom där som spelar folkmusik?

-Ja, men dom använder gitarr!

För att vara så insatta i musik som dom var så hade dom väldigt dålig tidsuppfattning, men det är inte så lätt  när flera av låtarna dom pratade om gjordes långt innan dom föddes.

Eldkvarn har gjort en helt underbar skiva och därifrån är ovanstående inspelning hämtad.  En mässa, liveinspelning från år 2000 är Eldkvarn när jag gillar dom som mest.

Jag kunde bara inte förstå varför det fanns behov av teckentolkning av melodifestivalen istället för textning. Det var innan jag såg denna video, med hysteriskt skön tolkning av Groowlen.

Känner för att få gnälla av mig lite idag…

Dagen började med två barn som kom in till sängen före fem i morse och ville se barn-tv. När dom inte hade något skoj att se så ägnade dom sig istället att slå varandra, tyvärr låg jag mellan dom och eftersom jag somnade först klockan tre så hade jag gärna sett att dom ägnade sig åt något bättre på morgonen, som att sova.

Tre veckor med min underbara fru på sjukhus har självklart tagit på krafterna och när jag åkte dit med barnen idag så var inte hjärnan med mig. Blöjorna blev kvar hemma, dottern han självklart fylla blöjan redan på vägen till sjukhuset. Att jag inte tänkte mig för utan lät henne sitta i mitt knä med en fin blöt illaluktande fläck på mina byxor som resultat.

På väg hem från sjukhuset stannade jag till i en stormarknad i Häggvik. Började bli färdig när sonen sa att han behövde springa på toaletten. Jag ställde ifrån mig vagnen vid kassorna och sa åt en kassörska att jag snart skulle komma in igen, tog ett steg bakåt och snubblade över dottern, slog i bakhuvudet i golvet och insåg att jag mosade min lilla tvååring under mig samtidigt.

Dottern klarade sig bra, även om det rusade fram några kassörskor för att kolla hur det gick med henne, vilket skrämde henne lite. Mitt huvud klarade sig också, men nacken fick lite stryk och jag har svårt att vrida på huvudet. Släpade iväg barnen mot toaletten, men på halvvägs framme fick jag höra orden jag inte ville höra, “Det är för sent”. Spolade av kalsongerna i handfatet och fick det att fungera hjälpligt. Ett skötbord som inte hänger kvar på väggen gjorde att jag gav upp att göra något åt dotterns blöja.

Väl hemma har allt börjat ordna upp sig. Det blev färdigmat på vägen hem och barnen somnade framför melodifestivalen vid kvart över nio. När jag slappnade av så fick jag rejält näsblod som hamnade i soffan, på mina kläder och över golvet. Nu är även huvudvärken tillbaka, så cirkeln är sluten.

Som tur var så är sådana här dagar ovanliga. Det har egentligen varit rätt små  händelser som jag en vanlig dag hade, kanske inte tagit med en klackspark, men ändå. Förhoppningsvis fungerar det här inlägget på det sätt jag tänkt mig, att jag får ur mig min frustration och får tillbaks lite kraft så jag orkar vara den jag vill igen.