Den mobbing som filmen visar är mild mot den mobbing som många svenskar får uppleva varje dag. Men att via en reklamfilm visa att mobbing är “okej” svider nog extra hos de som dagligen får utstå mobbing i skola, på jobb eller i samhället i övrigt.

Reaktionen från min treåriga son fick mig att fundera lite extra på vilka budskap som reklamfilmer ger till de små.

“Pappa, gubben är gammal. DÅ man slänger i soptunnan”

Av principskäl så länkar jag inte direkt till reklamfilmen. Men hoppas att Comviq snarast slutar sända den. Tyvärr har dom lyckats med sin sak genom att både tidningar och vi bloggare skriver om reklamen.

Vi måste till apoteket regelbundet för att hämta ut läkemedel som är receptbelagda. Innan privatiseringen fick vi rätt ofta stå ut med att bara få ut hälften av det vi skulle hämta då dom inte ville ha för mycket på lager, som tur var kunde dom titta i datorn och se vilka apotek som hade mer inne och vi fick åka och handla där.

Nu har vi fått ett apotek här som säkert har sina positiva sidor, men dom har aldrig haft mer än en fjärdedel av det vi ska ha. Dessutom är apoteken i närheten inte i samma kedja och därför får vi själva åka runt till alla och fråga om dom har det vi vill inne på lager.

Nu kan ni invända att det finns en service där vi går ner och beställer hem det vi vill ha. Tyvärr har inte det heller fungerat som vi vill och den senaste beställningen har tagit över en vecka, även om det inte enbart är apotekets fel, utan även leveransproblem så hade det varit lättare om vi hade kunnat spåra vilka som har det vi behöver så vi inte behöver stå utan medicin.

I Jakobsberg fanns det tidigare två apotek som kompletterade varrandra. Ett apotek sålde bara receptfritt och låg i innecentrumet. Det hade öppet sent på kvällarna, men stängt på större helger. Det andra apoteket låg utanför och sålde även läkemedel på recept. Dom hade ett stort lager och hade öppet 365 dagar om året, även om öppettiderna inte var lika bra på vardagar.

Nu är det ena privat och ingen av dom är bra längre. Konkurrensen har gjort att båda måste slimma sitt sortiment och det lilla apoteket i innecentrumet har blivit så  trångt att det inte längre går att komma in med barnvagn. Inom kort kommer ännu ett apotek öppna och jag ser inte det som något positivt då det.

Snart kommer det enda sättet att få tag på receptbelagda läkemedel vara att beställa på posten… och då hämta ut det på… ICA eftersom posten inte heller finns längre!

Stajl blev snabbt mitt andra hem och jag kände mig sviken när det såldes ut och bytte namn till Lunarstorm. Nu var det namnbytet inte så farligt, jag gillade lunarstorm lite smått också och skaffade bland annat deras kontankort till telefonen ”vrål” och jag har en t-shirt som får mig nostalgisk.

Skunk var den andra svenska communityn där jag snubblade in och även denna fick mitt hjärta att bulta lite snabbare. Det har kommit och gått en hel del sidor på nätet under åren, men dessa gamla trotjänare har lyckats överleva det mesta. Nu har Facebook kommit och hjälpt till att mangla ner dom gamla klassikerna i botten (ja ja, jag vet att det bara är en litendel av sanningen).

Skunk skulle lagts ner redan, men har blivit räddad av en grupp människor som värnar om en sida som borde vara K-märkt. Lunarstorm lägger ner om några dagar och återuppstår i ny skepnad under namnet LS8, vilket jag mest tycker låter som en drog. Det är tydligt att vi gamlingar inte är välkomna då dom ska ha en ungdomsinriktning och därmed är jag inte välkommen till den sida jag varit medlem på de senaste 16 åren.

Det är inte så att jag loggar in ofta på de här sidorna. Det är inte ens så att jag känner särskilt många där längre eller vill lära känna dom. Men jag saknar ändå en del av mitt liv som aldrig kan komma tillbaka.

34 grader ute och lika varmt inne. Jag njuter och barnen ser inte heller dom plågade ut. Om ett par timmar kommer troligen áskan hit och förhoppningsvis är det lite svalare att sova inatt.

I värsta fall får vi använda mammas gamla bergssprängare med inbyggd AC.

Idag har vi badat, grillat marulk och verkligen kopplat av. Morgondagen kommer förhoppningsvis se ungefär likadan ut, men med annan mat på grillen. Träningen går väll kanske inte så bra som jag hade tänkt mig, men bara att vara ute och busa med barnen i värmen tar i alla fall lite på krafterna.

Nu ska jag krypa ned i sängen och absolut inte drömma mig bort, för allt jag vill ha finns just här, just nu!

Mitt Wii är i det här fallet köpt för allt annat än lathet. Jag ska komma igång med träning och förhoppningsvis även tappa ett och annat kilo på vägen. Wii-fit kommer vara min huvudsakliga träningsmetod det närmaste halvåret och om träningen inte rasasr samman helt redan första veckan kommer ni kunna läsa mer om både träning och resultat här i bloggen det närmaste halvåret.

Ni kan även under juli rösta om vilken målsättning jag ska ha med viktminskningen från idag till årsskiftet.

Förutom att fira min sista dag på jobbet och fokusera helt på denna så kan jag även glädja mig åt att ha blivit farbror och min härliga släkt bara växer. Grattis till er som känner er manade att ta emot gratulationer och varma härliga hälsningar till alla er andra.

Då vi bor ett par mil utanför Stockholm finns alla möjligheter för lillkillens dagis att gå ut i naturen. Samma möjligheter finns inte för barnen som bor i city, där får dom istället gå som kedjefångar och hålla i ett rep när dom transporterar sig mellan olika platser.

Jag har förvrängt bilden för att barn och personal inte ska kunna identifieras.

Jag förstår att det är praktiskt och säkert också av säkerhetsskäl som denna metod används, men jag tycker personligen att det ser hemskt ut.