Lampan

I helgen stod jag och kramade om min fru medan hon lagade mat. Lillkillen kom ut i köket och drog bort mig samtidigt som han skrek SLUTA! När jag hade släppt greppet tittade killen allvarligt på sin mamma och sa bestämt LAGA, vilket som ni säkert förstår betyder att hon skulle se till att laga maten och inte stå och mysa med mig.

Dagens bvc-besök resulterade i en remiss till barnakuten! Då det inte finns någon barnläkare i Järfälla på fredagseftermiddagar så tyckte dom att vi skulle åka till akuten istället för att kontrollera lilltjejens vikt och förkylning.

Anledningen till det akuta besöket var några få grams viktminskning och dagens besök gav inte något nytt egentligen. Att lilltjejen är förkyld visste vi redan. En liten rodnad i halsen och ena ögat förvånar oss inte och att snabbsänkan var förhöjd var inte heller någon överraskning.

120 kronor fattigare och en halvtimmas förmaningar om att amma mer bättre och oftare åkte vi därifrån med rådet att återkomma imorgon. Vad vi ska göra på akuten även imorgon förstår jag inte, men vi hoppas att tjejen går upp i vikt igen i helgen och blir av med lite av allt snorande så det går lättare att äta.

Ingen röst, ont i halsen och ont i kroppen. Så har den senaste natten sett ut men för stunden känner jag mig lite bättre. Det blev inget jobb idag och lär inte bli något imorgon heller. Istället är sova, bada och mata lilltjejen mina favoritsysselsättningar.

På bilden har vi lillkillen som somnade på golvet en natt när han absolut inte ville sova.

De två första veckorna hemma har gått över förväntan då det gäller hur lillkillen hanterar sin nya konkurrent. Lite svartsjuka har det varit, men absolut mest klappande, kramande och pussande. Vilket iofs medfört att lillasyster blivit förkyld.

Att killen är stolt över sin skrikande lillasyster märks ofta och han hjälper gärna till att slänga blöjor, hämta kläder och annat som inte medför någon fara för barnens hälsa.

Ett par gånger har han även fått hålla henne i sitt knä och även om det bara varit för några sekunder så har det spridit en enorm glädje i hans ansikte.

Tiden går väldigt fort och det är redan mer än två veckor sedan Lilltjejen kom till världen. Två veckor med smärta hos den nyblivna mamman, trötthet hos hela familjen, avundsjuka hos storebror och stolthet hos oss alla.

Efter ett par sömnlösa nätter har vi nu börjat hitta in i en rytm där livet sakta men säkert kommer tillbaks. Jag har börjat jobba igen efter dom tio pappadagarna och snart kommer vardagslunken att hitta tillbaks till vår familj med en extra familjemedlem.

Född 09-11-09 14:14

3155 gram, 50 cm

Bilder kommer då vi kommer hem från  BB

Djurgården vann och visade en underbar styrka och vilja, vilket dom plockat fram fyra av dom fem senaste matcherna. Skönspel var det inte, men det skiter jag i.

Att värkarna dessutom äntligen verkar börja sätta igång gör inte dagen sämre, men det blir nog en lång natt.

Redan för 20 år sedan började mitt hår tunna ut sig och det är inget jag tänker på, men idag när jag och lillkillen satt och bläddrade i en bildebok så fick jag skratta lite.

Har du något hår, frågade jag och han drog lite i sitt hår. Har pappa något hår var nästa fråga och svaret var kort “där bak”!

Bullen i ugnen borde snart vara klar. Enligt receptet skulle den varit det redan i onsdags, men verkligheten och kartan stämmer inte alltid överens.

Nu är det bara att gå och vänta och hoppas att vi snart får träffa det lilla underverket.

På jobbet har vi under en månads tid haft en stegtävling. En stegräknare har hängt på min byxa under 35 dagar och jag är nöjd med hur mycket jag gått, men irriterad att jag missade mitt stegmål.

Innan vi började stegmätningen satte jag målet på 8000 steg om dagen, men redan efter ett par dagar insåg jag att jag går betydligt mer än det och reviderade målet. En underbar funktion var att pricka in ett mål på en karta som jag skulle gå till och sundsvall såg ut som ett lockande mål för mig som skulle pressa mig att gå några extra meter varje dag.

487591 steg har jag gått den senaste månaden och för att nå mitt mål skulle jag gått 2065 extra steg! Ni som någon gång åkt bil från Stockholm till Sundsvall kan få en uppfattning om hur nära jag är målet genom att titta på kartan här nedanför.

Den vita gubben är  min position och den röda är målet.

17414 steg om dagen har jag i alla fall gått och enligt steg.se så räcker det med 7000 steg om dagen för att må bra. F-n vad bra jag måste må då!

Tänk om jag hade orkat gå de sista tre dagarna också, då hade jag klarat målet med råge.